har alltså varit barnvakt till ljuvligaste lee idag. allt har gått som en dans, blev väldigt sugen på att inte lämna tillbaka honom.
msn:ade med hans pappa ett tag och webcamade, han blev mycket glad över att se pappa och skrattade, hoppade och skrek "PAAAPPAAAA!" så då provade vi att sätta på ljudet.. lee började leta efter pappa och sen märkte han att pappa var instängd i datorn. det var då jag började googla, och lee började gråta. han var såå ledsen att det knappt gick över. efter ett tag började han säga saker som "skooo-buuuuhuuu-sko" så vi gick till skorna, väl snörvlande men lite mindre skitledsen så började vi para ihop skor. och lyckan var tillbaka. rosa sko med rosa sko och vit sko med toffel.
sen hittade hans min katts leksak "humlan" och sorgen kom tillbaka, kanske påminner humlan om pappa emil men även denna gång gick förtvivlan över när lee fick ta på sig alla kläder som fanns i huset och skrika "HEJDÅ KATTEN" eftersom han inte alls ville vara lika nära katten som katten ville vara nära lee..
sen var han glad, vi tittade på findus - på tyska, och hans mamma ringde. hon var på väg. frid och fröjd, tills mamman kunde ses från fönstret, glädjetårarna sprutade och mitt ego fick sig en törn, men min rygg fick sig ett lyckorus då den inte är gjord för att bära barn, speciellt inte såna som sover i bärsele.
nu har hela familjen åkt, mira ville ta med katten, lee ville nog ta med mina skor och elin försökte få med mig till skåne. lördagskväll, laddar in bilder och skriver blogg i mitt ensamma hus ute på landet. datorn är min bästa vän. näst bästa, katten i mitt knä knep första plats.
mire och lee innan de åkte till tunisen förra veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar