MAGISKT

När man dricker alkohol vill man ofta älska alla.
Och man vill ofta veta att den man är ute och super med vet om hur mycket man just älskar denne och att den ska älska en tillbaka just lika mycket.
Nu kommer det ett minne som alltid ger mig en käftsmäll på hjärtat (?)

Det var år 2000 (misstar jag mig nu? Är så himla dålig på årtal) (edit: 2001) platsen var en skolgård i Uppsala.
Dagarna, och nätterna för den delen, var fyllda med idolerna, prat om idolerna och ett effektivt letande efter fimpar i en stor gammal burk med redan rökta cigg.
Med en MTV-gala med Eminem som uppträdde och madrassen mot golvspringan somnade jag. Och vaknade för att tillbringa den sista dagen där allt som betydde något just då fanns. (Nä, detta är en inte en romantisk kärlekshistoria).

På skolgården fanns vi och så kom den som hade ett beslut att avgöra. Beslutet blev negativt. En av oss skrek så att det ekar fortfarande i huvudet. Hårda ord mot en förmyndare som ville vårat bästa (fortfarande, NEEEJ!!!! ÅHHH!!!)

Väl på centralen stod vi med varsin plugg i örat och lyssnade på låten. Den som handlade om att springa hemifrån på vägen mot bussen i ett regn.

Sen grät vi. Jag grät hela vägen till Gävle. Den känslan som var just då kanske hörde ungdomen till. Kanske var det trots. Kanske var det pure fucking madness. MEN GUD VAD DET VAR HEMSKT.

Denna berättelse kom upp senast i lördags, så bitterljuv och så lite man har kvar av allt det där.
Allt det där man delade med andra som verkligen fattade. F-A-T-T-A-D-E!

http://www.youtube.com/watch?v=F7pf-kj6u5M