gu vad jag känner att alla har blivit lurade. fan, ingen är ju kvar såsom de var när de var 17 och lovade dyrt och heligt att inte börja vara som alla andra och inte drömma sig bort mot pengar, champagne och håret uppsatt i knopp på huvudet.
alla har gett upp för det VI aldrig skulle tro på.
eller är det verkligen så kul att gå i dinskos dyraste pumps och åka taxi till teatron?
är det verkligen flott att knarka nu? är det verkligen kul med palestinasjal igen?
varför blev det så? man drömde ju bara om att komma BORT, vi ville väl inte IN i skiten? ville man inte känna sig lite bortskuffad och kolla in från kanten istället för att vara med mitt i smeten? var det inte därför man kämpade sig igenom de där åren? skit på allt. skit på alla. när började jag med knopp på huvudet?
önskar att linus dator inte gjorde små röda streck under allt eftersom allt är inställt på engelska. måste kolla hela tiden om det är felskrivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar