sanningen:

en sak som thomas aldrig fick reda, på tror jag, var att jag verkligen älskade när han spelade gitarr hemma. han kunde bara plinka lite och kanske få ngn slags melodi på det.
kalla mig cp, kalla mig bög - kanske är jag en sån tjej som gillar killar som spelar gitarr. kanske gillar jag fängelsekunder. kanske gillar jag dansband. jag vill att ngn skriver en låt och spelar den för mig. hur svårt kan det vara? stå inte på ngn töntig scen utan liksom bara i soffan.

scenario: tittar på tv, han säger "jag har gjort en låt" han spelar den. sen tittar man på tv igen. om jag inte redan hade dött av glädje och skrämt iväg honom då alltså.

fyfan vad töntig jag är. men sanningen är hård mina vänner, mycket hård.